Irland är en klassisk golfdestination. Vi for dit en vecka i oktober för att prova på lite irländsk höstgolf. Skulle det bli sol, vind, eller vatten?
Golfbanorna på Irland är inte lika mycket formade av människan som de är av naturen. Detta gäller speciellt links-banorna, de banor som sträcker sig bland sanddynorna längs havet. Ett exempel är Doonbeg, den nyaste av alla linksbanorna, designad av Greg Norman. Det enda man gjorde på fjorton av hålen var att klippa gräset på fairway och greener. Ingen design behövdes, man bara följde naturen. Därför anses linksgolf av en del som den renaste formen av golf, spelad som golf spelades från början.
På golfklubbarna hittar man inga parkeringplatser fulla med golfbilar, inga asfalterade vägar längs golfhålen. Här går man. Gärna tillsammans med en lokal caddie, och gärna fort. Långsam golf hör inte hemma på Irland. Det gör däremot malt-whiskey (med –ey), nära förknippat med linksgolf. På Doonbeg hittade vi en kaffestuga mellan hål 7 och 8. Där kunde man få Irish Coffee – med eller utan kaffe!
Man spelar golf året runt. Vädret är visserligen lite varmare på sommaren, men det kan också vara ganska regnigt. Om man tittar på de senaste åren har Irland fått en ny monsun-säsong i juli-augusti, åtminstone om man ska tro Shane, vår lokale chaufför och tillika väderexpert.
Finanskris
Irland var för inte alltför länge sedan ett fattigt land. Men efter inträdet i EU och införandet av euron har det gått väldigt bra för Irland. Under åren 1995 till 2007 var tillväxten hela 7% om året, och Irlands ekonomi fick smeknamnet ”The Celtic Tiger”. Man sänkte skatterna, och omvärlden investerade kraftigt på Irland. Irland har nu den näst högsta inkomsten per person i hela EU, och Irland har röstats fram till den bästa platsen i världen att leva, baserat på en rad faktorer som hälso- och sjukvård, familjeliv, politisk stabilitet, klimat(!), jämställdhet, och säkerhet.
Men orosmolnen hopar sig. Den största delen av nationalprodukten kommer från byggsektorn, och den nuvarande finanskrisen orsakar stora problem i den branschen. Dessutom är större delen av vanliga irländares förmögenhet samlad i fastighetsvärden, ett av de problem som ledde till finanskrisen.
Under tillväxtåren byggdes också många nya golfanläggningar. År 1986 fanns det 248 klubbar i Irländska Golfunionen, idag är de hela 408. Nu oroar man sig för hur det ska gå efter all denna expansion. Finanskrisen kommer ofta upp i diskussionen. Mest oroad är man över sin främsta inkomstkälla – amerikanska turister.
”Från Boston tar det bara 5 timmar med flyg till Shannon”, säger John Dooley, pro på Doonbeg. ”Vi har grupper som kommer och spelar över helgen.” En broschyr för Doonbeg vi läste listade banlängden på närliggande Shannon Airport till 10,499 fot. Bra att veta om din privatjet kan landa.
Den turismen kommer nog att falla av efter krisen. Kanske leder det också till fallande priser på hotell och greenfees, något som skulle gynna oss skandinaver.
Inte så dyrt
Golf på Irland har lite orättvist fått rykte om sig att vara dyrt. Visst finns det många dyra banor, men det finns ännu fler i rimlig prisklass. Många av de dyra banorna är sk ”Trophy Courses”, banor med välkända namn som du spelar mest för att senare kunna skryta om att ha spelat, inte nödvändigtvis för att de är de bästa banorna.
Naturligtvis är det kul att komma hem och prata om den kända banan, men om du sätter golfupplevelsen främst finns det många andra banor, en del t.o.m. bättre än affischnamnen. En bra kompromiss är att spela en ”Trophy Course” på resan, och sedan fylla på med mindre kända, men många gånger lika bra, banor. Vill du ändå skryta, kan du ju alltid säga ”Men har du spelat på …?” Ett klassiskt sätt att få sista ordet.
Vi flög via Dublin till Cork och spenderade en vecka på sydvästra Irland, och hann med fem banor. Tre relativt nya banor, en klassiker, och en ”Trophy Course”. Vi spelade både parkbanor och linksbanor, både dyrt och billigt.
Blarney Golf Resort
Först ut var Blarney Golf Resort, strax utanför Cork. Blarney är en ny golfbana, färdig så sent som 2006. Banan är designad av John Daly, så vi var nyfikna på hur långt vi skulle behöva slå för att klara av banan.
De första nio hålen är de svåraste – framförallt hål 8, ett par 5 på hela 601 yards, dessutom uppför hela vägen. Men det är inte så svårt, sa Conor. Gör som John Daly – en drive och en järnfemma!
Hål 10 erbjöd ännu en utmaning – och ett val. Hålet, ett par 4, är ett dogleg höger, med en böj på hela 270 grader. En skogsbeklädd kulle gör att man inte kan se greenen från tee, men vill man chansa är det bara 160 yards till greenen, med en damm just framför greenen. Återigen fick vi höra vad John Daly gjort.
– Var står flaggan? frågar han sin caddie på tee.
– 15 yards från framkanten, 10 yards från dammen.
– Är du säker? Ja.
Daly lägger bollen 1 fot från hålet. Med järnåttan.
Sista nio är inte lika spännande, men inte tråkiga. Banan är i utmärkt skick, speciellt med tanke på den ringa åldern.
I Blarney fick vi vår första smak av det speciella irländska solskenet, av lokalbefolkningen kallat ”liquid sunshine” – flytande solsken. Men oktobervädret var milt, så vi klarade oss bra.
Blarney är en resort. Förutom klubbhuset finns en större hotellanläggning och en förstklassig restaurang. Blarney har greenfeesamarbete med flera närliggande klubbar, och är en utmärkt bas för att utforska regionen. Hotellrummen är mycket rymliga, med alla tänkbara finesser inklusive gratis, trådburen internet.
Lee Valley Golf and Country Club
Nästa stopp på vår resa blev Lee Valley, även denna klubb i närheten av Cork, ca 20 minuter med bil från staden eller flygplatsen. Lee Valley är en familjeägd klubb, och räknas som en av Irlands 100 bästa banor. Greenfee är mellan 30 och 50 euro, beroende på säsong och veckodag, alltså mycket överkomligt för en bana av den här klassen. Lee Valley har ett antal hus till uthyrning. Husen rymmer 6 personer och kostar mellan 600 och 1000 euro per vecka per hus, mycket överkomligt.
Lee Valley är en parkbana med gott om träd. En bra mix av hål, en del par 4 som går att nå av den som slår långt, en del ganska svåra par 3. Andra nio öppnar upp en underbar utsikt över Lee Valley. Banan är i gott skick med snabba greenen, och är förvånansvärt intressant att spela.
Två av hålen har sk ”Ringforts” alldeles intill fairway. Ringforts är ruiner i form av en ring av stenar, som tros ha varit murar till befästa bosättningar från den tidiga. Ringforts tros av många ha haft en religiös betydelse, och är skyddade minnesmärken. Många irländare förknippar dem med druider och magi.
Dooks Golf Links
Dooks var vår första links-bana på den här resan. Det är en av de fem äldsta linksbanorna på Irland, designad av medlemmarna själva i slutet av 1800-talet. Dooks ligger ca 30 km från Killarney, vid Dingle Bay. Banan har kallats ”One of the best kept secrets in Irish Golf”, och vi är böjda att hålla med.
Banan är en klassisk links-bana, med en magnifik utsikt över havet och Dingle Bay från alla hål på banan. Banan är intressant, men inte alltför svårspelad för att vara en linksbana. Men kanske berodde det på att vi spelade en solig höstdag utan vind. Greenfeen på 85 Euro känns som en bra affär för att få spela en så här fin bana.
Doonbeg
Kanske den allra bästa av de nya golfklubbarna, och även bland de äldre klubbarna, är Greg Normans mästerverk Doonbeg Golf Links. Doonbeg öppnade försiktigt år 2002, och blev helt färdig när hotellet och tillika klubbhuset stod färdigt 2006.
Doonbeg Manor
Den första tanken som slog mig när jag kom in i vår svit var: Här vill jag bo!
”Här vill jag bo” var första intrycket av sviten på Doonbeg. [Foto: Bo Sjösten]
Doonbeg Manor är byggt i traditionell stil. Det är lätt att få intrycket att det alltid har stått här, i flera hundra år. Men det är helt nybyggt, blev klart så sent som maj 2006. Alla rum och ”cottages” har sviter med mellan två och fyra rum. Vår svit låg i huvudbyggnaden, och hade vardagsrum, kök, matplats, TV-hörna, och tre stora dubbelrum, alla med privat badrum och dusch. Totalt ca 150 kvm, allt mycket smakfullt inrett i traditionell stil med irländsk konst. Man kände sig hemma från det man gick in genom dörren.
Golfbanan
Så här sa Greg Norman om golf: ”Jag älskar linksgolf. Bollen är rund och gjord för att rulla. Att landa bredvid flaggan som står 169 meter bort, och sedan putta tillbaka 15 cm är inte för mig. Att carra till framkanten på green, uppskatta att det finns 150 fot green att rulla på, och undra om jag kan få stopp på bollen – det är en utmaning.” Så har också Gregs största framgångar kommit på linksbanor – senast i British Open 2008 där han ledde långt in på sista rundan.
Golfbanan sträcker sig 2.5 km längs havet, med hål 9 längst bort från klubbhuset, som gängse på linksbanor. Banan följer naturen, på 12 av hålen har man bara klippt gräset, inga andra förändringar behövdes. Detta gör att banan känns mycket naturlig, det känns verkligen som om man spelar på en likadan bana som golfarna för 150 år sedan. Allt man saknar är några hickory-klubbor och fjäderbollar.
Banan har rykte om sig att vara svår, men om man bara slår hyfsat rakt och håller bollen i spel så är det inte omöjligt att scora. Även i ruffen hittade vi de flesta bollarna, det sträva strandgräset gjorde ofta att bollen låg synligt. Vinden ställer naturligtvis till det. Hål 14, ett 100 meter långt par 3 ut mot havet spelas med allt från sandwedge till järnfemma, beroende på vinden. Greenerna var i mycket gott skick. En intressant lösning var greenen på hål 12, som hade en bunker mitt i!
Doonbeg var utan tvekan höjdpunkten på den här resan. Har du möjlighet ska du definitivt spela och bo här en natt på din golfresa till Irland.
Dromoland
Vår sista bana den här gången var Dromoland G&CC, strax norr om Shannon. Dromoland Castle har anor ända tillbaks till 1000-talet. År 1962 konverterades det till hotell, och 1987 köptes det av Irländsk-Amerikanska intressen. År 2003 nydesignades den kringliggande golfbanan, och fick sin nyvarande layout.
Banan böljar sig fram i skogs- och ängsnaturen runt slottet. Banan är spännande, och i mycket gott skick. Vi spelade en mycket regnig dag, men de sandbaserade greenerna var fortfarande spelbara. Speciellt vackra är hål nr 7, ett par 3 med greenen långt nedanför tee, omgiven av vatten, och hål nr 18, ett par 5 som avslutar rundan med en magnifik vy av slottet. Klart värd ett besök, framförallt i kombination med en natt på hotellet och middag på restaurangen, kanske den bästa restaurangen på Irland?
Sol, vind, och vatten
Så hur var vädret, sol, vind eller vatten? Det blev alla tre. En dag med strålande solsken, två med regnskurar, och två med vind. Men även i oktober är klimatet ganska milt, och golfen var trots vädret behaglig. Utom en eftermiddag med både hällregn, hård vind, och lägre temperatur. Men lite får man tåla, banorna på Irland är värda lite strapatser. Definitivt. Utan tvekan. Vi planerar redan nästa resa till Irland.
Varför kallas det ”Links”
Att golfbanorna kallas för ”links” beror på att de är byggda på den mark som ligger mellan havet och den bördiga jordbruksmarken, på ”länken” däremellan. Det ger banorna deras speciella karaktär:
- Banunderlaget är sand, med obevattnade fairways
- Banan följer naturen, kullar och lutningar på fairwayen är inte utjämnade
- Ruffen består av naturligt strandgräs
- Bunkrarna är små och djupa, så att vinden inte blåser bort sanden
- Inga vattenhinder (utom havet!), och få träd
- Banan går fram och tillbaka längs havet, med hål 9 längst från klubbhuset
Ungefär en tredjedel av världens linksbanor ligger på Irland. I Sverige har vi några få linksbanor, som Falsterbo, Ljunghusen, och Flommen.