Vilken är Stockholms bästa golfbana? Svaret har nästan alltid varit givet, men har varierat genom åren. Vi testspelar de tidigare ”vinnarna” för att se hur landet ligger idag.
På 1960-talet var det givna svaret Kungliga Drottningholms Golfklubb. När banan planerades i mitten på 50-talet var ambitionerna skyhöga. Banan skulle bli en internationell mästerskapsbana, med ambitionen att locka tidens storspelare till Sverige. Sven Tumba, Sveriges kanska främsta golfambassadör genom tiderna, siktade till och med på att skapa en ”femte major” som skulle spelas på Drottningholm. Ett skyhögt mål som speglade tidens optimism.
Storspelarna kom till Drottningholm. På 70-talet till Volvo Open, där bland andra Jack Nicklaus spelade. Ur Volvo Open växte SEO – Scandinavian Enterprise Open – fram med golfikoner som Seve Ballesteros, Craig Stadler och Fred Couples som vinnare. Drottningholms Golfklubb var Stockholms bästa golfbana.
På 80-talet låg Drottningholm fortfarande på topp, men nu växte en ny uppstickare fram. Med Tumba i spetsen byggdes en ny, modern golfbana vid Ullnasjön strax norr om Stockholm. Återigen var de kungliga inblandade, när Prins Bertil invigde Ullna Golf Club år 1981. Drottningholm började nu ses som lite för enkel för golfstjärnorna, och SEO flyttade under mitten av 80-talet till Ullna. Tidens storstjärnor som Lee Trevino, Nick Faldo och Bernhard Langer kom till turneringen. Man lyckades till och med få besök av en amerikansk president. Svaret på frågan ”Stockholm bästa golfbana” var återigen givet – det var Ullna Golf Club.
Snabbspola till nästa millennium. Tiger Woods har dykt upp på golfscenen och förändrat golfen för alltid. En ny generation av atletiska, långtslående golfare växer fram i hans fotspår. Många klassiska golfbanor ses nu som munsbitar för dessa spelare, och nya, ännu svårare bandesigner ligger på ritbordet.
I Stockholm plockar Björn Örås upp manteln. Örås har gjort sig en smärre förmögenhet på den nya trenden med bemanningsföretag och vill nu bygga en golfbana, men var? Valet faller på en gammal herrgård i Upplands-Bro. Örås köper marken och gården av KF, och döper snabbt om gården till Bro Hof Slott, komplett med ett nytt stiligt vapen. Marken vid Kvistbergsviken intill Mälaren är perfekt för en golfanläggning. Örås vänder inte på slantarna, lägger ut ett tjockt lager sand på åkermarken för att skapa det perfekta underlaget, och rustar upp herrgården för att leva upp till sin nya status som slott.
Resultatet är magnifikt, en golfanläggning i världsklass, svår nog att utmana de bästa av de bästa. SEO återuppstår i form av Nordea Masters, och den nya generationen unga storspelare kommer. Golf Digest rankar 2016 banan som bäst i Norden. Svaret är än en gång givet; Bro Hof Slott Golf Club är Stockholms bästa golfbana.
Men under tiden har Ullna uppdaterats och Drottningholm omdesignats. Kanske har de kommit ikapp Bro Hof? Vi ger oss ut för att testa under några varma, torra sommardagar.
Bro Hof Slott Golf Club
Vi börjar vår test på den bana som många nuförtiden tar för givet som Stockholms bästa golfbana, Bro Hof Slott Golf Club.
Hela anläggningen genomsyras av kvalitet, ingenting tycks ha lämnats åt slumpen. Vår första tanke när vi kommer till klubben är att om Donald Trump hade byggt en golfbana i Sverige så hade det varit den här. Och det är menat som en komplimang.
Upprustningen av herrgården är lysande, det går verkligen att tro att detta varit ett slott. Det första du möts av när du stiger in är en reception som mer påminner om ett finare hotell än en golfklubb. Vid incheckningen får du ett praktiskt startkit, komplett med påse och bollar med den nya vapnet som logga. På bottenvåningen ligger också restaurangen, även den i klassisk stil med vita dukar och fint porslin. Menyn lämnar naturligtvis inget att önska. Mitt emot ligger golfbaren, välbestyckad och med en inredning som påminner om engelska golfklubbar. Restaurangen och baren delar den stora terrassen på baksidan, med utsikt, om är på långt håll, över de två avslutningshålen.
Slottet ger oundvikligen ett gott första intryck, men vad vi är mest intresserade av är banan. Lever den upp till ryktet?
Första tee ligger på samma nivå som slottet, högt över banan, med utsikt över många av hålen och Mälaren. Det första hålet är ett brett par fem, en bra design som gör att alla kan komma iväg utan större problem. Väl nere på fairway slås vi av hur mjuk den är, och den höga kvaliteten på gräset, även denna mycket torra sommar. Man kan utan problem slå upp en stor torva utan att känna speciellt mycket motstånd.
Väl framme vid green är det första vi lägger märke till de många avrinningsytorna. Greenytorna är mycket snabba (13 på stimpen får vi höra efter rundan) och undulerade, och greenen är välbevakad av flera bunkrar av modernt snitt. Det blir snabbt uppenbart att greenerna är en viktig faktor i banans svårighet.
På det andra hålet, ett par fyra, möts vi av ett blint utslag med en fairway som sluttar åt höger. Ruffen är tjock och svår att ta sig ur. Återigen är greenen välbevakad av bunkrar, och med kraftiga lutningar.
Banan fortsätter i samma anda. Efter hål fyra kommer vi för första gången till ”kiosken”, mer som ett lite kafé. En våffla skulle sitta fint, men det får vänta. Kaféet är strategiskt placerat, och vi kommer att passera inte mindre än fyra gånger under rundan.
De följande hålen tar oss bort från Mälaren och ut på ett blandat ängs- och skogsområden. Först på det nionde hålet spelar vi igen i närheten av sjön.
Första nio var inga lätta hål, men andra nio är ännu svårare, med vatten i spel på så gott som alla hål. Alla hål är bra, men avslutningen är något speciellt, här har arkitekten Robert Trent Jones Jr. verkligen överträffat sig själv.
Det börjar på hål 15, ett dogleg vänster. Utslaget går över vatten, och hur mycket vänster man törs sikta avgör om man har chansen att nå green på två slag. Greenen ligger upphöjd på en udde som sticker ut i Mälaren, vaktad av ett par bunkrar. Här börjar golfturneringar avgöras.
Hål 16 är ett långt par tre längs Mälaren, med en green sluttar ner mot sjön. Lite för långt till vänster och bollen är blöt. Inga lätta puttar på det här hålet.
Sjutton är signaturhålet. Nu har vi kommit fram till stadium-området nedanför klubbhuset, ett område designat för att ge bästa möjliga golfupplevelse både för spelare och storpublik. Greenen ligger på en liten ö, erkänt svår att träffa, speciellt om det blåser. Många storspelare har haft problem här. Nämnas ska kanske att klubb-tee ligger på en helt annan plats, med ett mycket kortare slag. Fortfarande till en liten ö, så inte lätt.
Hål arton är ett par fyra som spelas från Mälaren tillbaka mot klubbhuset. Även här är vattnet i spel längs hela högerkanten. Hela inramningen av det två sista hålen är fantastisk. Som gjord för publiken, och för att hålla spänningen uppe in i det sista.
Vi tar en öl på nittonde hålet och summerar rundan medan vi pustar ut. Banan är en rejäl utmaning även från klubb-tee. Mycket svåra greener, långa hål, och en saftig ruff som är svår att ta sig ur gör banan svår för medelgolfaren. Den bättre golfaren som valt vit tee behöver nog två öl efter rundan. Höghandicapparen – ja han eller hon ska nog välja den andra banan, Castle Course, här på Bro Hof Slott Golf Club.
Är då allt perfekt på Bro Hof? Ja det är det, och kanske är det vad som slår oss. Något saknas. Klubbkänslan infinner sig inte riktigt, allt är lite för iordningställt. Men vi är inte medlemmar, så egentligen är det inte vår sak att bedöma, och som gäster spelar det ingen roll. Att rekommendera Bro Hof Slott Golf Club är inte svårt. Kom, spela och njut. Ta med många bollar.
Ullna Golf Club
Ullna Golf Club ger ett helt annat första intryck än Bro Hof. Här är allting modernt, med ett klubbhus i Skandinavisk stil, smakfullt inrett i ljus träslag. Allt öppet och luftigt, och med utsikt över golfbanan. Parkeringen ligger precis vid proshoppen, och första tee precis utanför. Kompakt och nära.
Kompakt är kanske nyckelordet för Ullna. Läget längs Ullnasjön är fullkomligt perfekt, med chansen att anlägga många hål som sträcker sig längs strandkanten. Men Sven Tumba skulle nog ha velat haft lite mer land att jobba med när han designade banan. Som det nu är så känns det just kompakt.
Därmed inte sagt att resultatet blev en besvikelse. Tvärtom, Ullna Golf Club är en magnifik bana av allra högsta kvalitet, speciellt efter uppgraderingen, mestadels modernare greenområden och dränering, gjord av Nicklaus Design åren 2011-13. Jack Nicklaus var god vän med Tumba, och kom själv ut för att inspektera ändringarna, något som hör till ovanligheterna när hans designfirma sköter jobbet.
Banan börjar med ett par uppvärmningshål. Bra hål, men inget exceptionellt. Men sedan händer det.
Vatten, vatten, och mer vatten. Så känns det verkligen på nästa sträcka hål. Hål tre är ett kort par tre som slås direkt ner mot Ullnasjön och en liten ö som huserar greenen, komplett med ett par bunkrar som bevakning. Inte mycket marginal, varken för längd eller slagriktning. Ett mycket vackert hål som sätter tonen för vad som komma skall.
Fyran är en kort par femma, med chansen att gina över vattnet. Ett utmärkt risk/reward. Femman är ett vackert par tre, rakt över vattnet till en green på en halvö. Sex fortsätter längs vattnet. Slice är ingen bra ide på den här sträckan…
Banan vänder sedan in mot land. Det betyder dock inte att vatten inte är i spel. Två stora dammar är i spel på flera av hålen, men det här som det känns som att banan hade mått bra av lite mer utrymme. Två par femmor i rad känns också lite ovanligt, men allt som allt är alla hålen av god kvalitet.
Spänningen ökar igen mot slutet. På hål 16 är vi tillbaks vid Ullnasjöns strand. Sexton är banans signaturhål, ett par tre med greenen på en vacker udde. För att träffa green måste man slå hela slaget över vatten, dessutom med precision eftersom greenen är kantad av flera träd. Ett mycket vackert hål.
Utslaget på 17 är också över vatten, och inspelet går mot en vacker green omgiven av vatten på två sidor. Inte direkt svårt, men vatten är alltid vatten.
Sista hålet tar oss tillbaks till klubbhuset via en rejält upphöjd green. En värdig avslutning på en mycket fin bana. Tumba och Nicklaus ska ha all heder för att ha lyckats klämma in en fin mästerskapsbana på den något begränsade ytan.
Kvaliten på tees, fairways, och greener var helt perfekt vid vårt besök, återigen trots den allvarliga torkan. Läget vid Ullnasjön hjälper naturligtvis när torkan slår in, men vi är ändå imponerade av finishen. All heder åt greenkeepern.
Kungliga Drottningholms Golfklubb
Att Kungliga Drottningholms Golfklubb byggdes på slutet av 50-talet och början på 60-talet är det ingen tvekan om när man går upp mot klubbhuset. Utsidan är mycket tidstypisk, med vitt mexitegel och svart tegeltak. Modernt, men på samma gång gammalt på något vis. Skicket och finishen är det dock inte något fel på, allt är tip-top, restaurangen är fint inredd, och väggarna är prydda med bilder från klubbens illustra historia.
Även här är det dock själva banan vi är mest intresserade av, speciellt som vi inte spelat den sedan den stora renoveringen av Johan Benestam som var klar 2012.
Senast vi spelade banan kändes den lite gammalmodig. Den känslan är nu försvunnen. Johan har uppdaterat greenområdena med rejäla, moderna avrinningsytor och gjort dem mycket mer undulerade, på inrådan av Peter Nordwall. Resultatet är en rejäl förbättring mot tidigare, och banan känns nu modern. Detsamma gäller för bunkrarna, som nu ser mer naturliga ut, med böljande kanter istället för de tidigare raka och ganska tråkiga linjerna. Många bunkrar har dessutom flyttat in i banan och är mer i spel än de var tidigare, något som kräver ett mer strategiskt speltänk. Ett bra sätt att göra banan mer utmanande för de bättre spelarna utan att behöva förlänga den så mycket. Fairways håller också en mycket högre kvalitet än tidigare. Under renoveringen lade man ner 40 km dräneringsrör. Hur det påverkar banan kunde vi inte se denna mycket torra sommar, men ren logik säger att det var ett smart drag.
Själva routingen av hålen har inte ändrats mycket, men alla förändringarna gör ändå att det känns lite som en ny bana när vi spelar den.
Har du inte spelat banan sedan renoveringen kan vi definitivt rekommendera att du gör ett återbesök. Har du aldrig spelat banan förut kan du se fram emot en njutbar golfrunda i trevlig svensk skog och ängsmiljö.
Vad kostar kalaset?
Det svider mest i plånboken att spela Bro Hof Slott Stadium Course. Räkna med mellan två och tretusen för en dag med spel och lunch.
Ullna Golf Club har en dynamisk prissättning. Du kan ofta hitta specialerbjudanden där du får spel och lunch för en bit under 1500 kr.
Kungliga Drottningholms Golfklubb är ett kap i den här ligan. Dryga tusenlappen räcker till spel och lunch, även på helgen.
Så vilken bana är Stockholms bästa golfbana?
Det finns naturligtvis inget entydigt svar på den frågan, alla har olika smak och olika förutsättningar.
För proffsen är Bro Hof Golf Club Stadium Course den största utmaningen, svarta proffs-tees ökar banans längd rejält, men Ullna kommer inte långt därefter i svårighetsgrad med sina många vattenhål. För publiken är Bro Hof bäst med sin stora ”Victory Valley”, stadiumområdet runt avslutningshålen.
Men för den vanlige golfspelararen som vill ha en trevlig golfrunda är frågan svårare att besvara. Höghandicapparen trivs förmodligen bäst på Drottningholm, de andra två banorna är helt enkelt för svåra. Medelhandicapparen kan spela alla banorna, men Bro Hof är en utmaning med sin vanligtvis tjocka ruff som kräver rejäl kraft för att ta sig ut. Vem vill spela en golfrunda och få 20 poäng och förlora ett dussin golfbollar? Vattnet på Ullna kan vara ett problem för den som har problem med sin slice.
Har du under 15 i handicap kan du spela alla tre banorna. Drottningholm har den mest klassiska layouten, Ullna har de vackraste hålen längs vattnet, Bro Hof är den största utmaningen och har högst kvalitet på fairways.
Min egen favorit var Ullna Golf Club, men inte med stor marginal. Alla tre banorna håller mycket hög klass. Den bästa rekommendationen är nog trots allt att du spelar alla tre banorna, bildar din egen uppfattning och själv utser Stockholm bästa golfbana just för dig. Det kommer att bli tre minnesvärda golfdagar, det kan vi garantera.