Golfresor går nästan alltid söderut, av naturliga skäl. Men den här veckan beger vi oss istället österut, till det av svenskar ganska okända golflandet Estland. Det visar sig bli en fullträff.
Små vindruvor leder ofta till bättre viner. De som har vuxit fram under tuffare förhållanden blir till små men mycket smakrika druvor som i sin tur skapar mer komplexa och smakfulla viner. Kanske haltar jämförelsen en smula, men Estland påminner mig om de små druvorna. Landet är litet, ungefär lika stort som Danmark och med bara 1,3 miljoner invånare, och antalet golfbanor är inte stort. Men de banor som finns är liksom de små druvorna mycket smakfulla. Vi har bestämt oss för att under några dagar testa ett urval av de bästa vinerna banorna.
Tallinn
Majoriteten av alla som reser till Estland anländer först till Tallinn, så även vi. Eftermiddagsflyget från Stockholm hinner knappt lyfta förrän det är dags att landa igen, mycket smidigt. Och Tallinns flygplats är del av smidigheten. Flygplatsen är modern med alla bekvämligheter men samtidigt så liten att du tar dig från gate till bagage på någon minut. Och avståndet till centrala Tallinn är så litet att du kan gå (fast inte att rekommendera med golfbag) och en taxi tar bara några minuter. Den som vill resa lite långsammare kan välja båt, Tallinks båt avgår varje kväll från Stockholm och anländer på morgonen i god tid för att hinna med en golfrunda samma dag. Även hamnen är på gångavstånd till Tallinns stadskärna.
Det första som slår en när man kommer till Estland är hur modernt allt är. Den som aldrig varit i Estland, eller varit där på 90-talet, kanske förknippar Estland med östblocket och hur det såg ut under Sovjetockupationen. Inget kunde vara längre från sanningen idag. Estland har snabbt moderniserats och är nu ett av Europas ledande länder, bland annat inom digitaliseringen. Allt kan göras på nätet, inklusive att rösta. Det enda som inte går att genomföra via webben är att skilja sig. Det känns trots allt rätt så vettigt.
Centrala Tallinn är en charmig blandning av gammalt och nytt. Det finns affärskvarter med moderna glastorn som i många andra storstäder, fast i något mindre skala. Samtidigt har man behållit hela den gamla stadskärnan. Medeltidshistorien är välbehållen men samtidigt är det en stad där folk bor och arbetar. Staden lever och är inte som på många andra håll mer ett museum än en stad. Klitchiga turistbutiker saknas i stort, istället finns det gott om små butiker som säljer estniska specialiteter som linne och bärnsten.
Kulinariska överraskningar
Efter att ha checkat in på Hotel L’Embitu i den moderna delen av Tallinn var det dags för middag. Valet för kvällen blev NOA, i utkanten av staden. Restaurangen ligger vackert vid vattnet, med utsikt tillbaka mot Tallinn och dess numera moderna skyline.
Maten liksom miljön och servicen var utsökt och långt över förväntan. Det faktum att det inte blev så många matbilder säger en del om upplevelsen, det var så gott och vackert att man helt enkelt glömde att fotografera. Restaurangens Michelinstjärna känns mycket välförtjänt. Avsätt 3 timmar för middagen och bara njut av presentation, smak och utsikt.
Dags för golf
Först ut är Niitvälja, även kallad Tallinn Golf Club, belägen ungefär en halvtimme väster om Tallinn inte långt från kusten. Niitvälja är den äldsta banan banan i Estland, men eftersom inga banor alls fanns under sovjettiden känns den ändå ganska ny, öppnad för spel 1994. Efter en snabb uppvärmning på rangen gav vi oss ut för spel.
Estland är ett ganska platt land, och så även Niitvälja. Banan karakteriseras av en blandning av äng och skog, med många inslag av vatten. De första tre hålen ligger i ett öppet landskap, men vatten kommer i spel direkt, vilket gör hålen mer intressanta. Med början på det fjärde hålet vänder banan in i skogen, och plötsligt känns det som att vi har banan helt för oss själva när vi spelar i korridorer omgivna av tallskog. Skogen är definitiv ett problem om man inte håller sig på fairway, men undervegetationen är sparsam och välansad så man hittar lätt bollen och kan ta sig ut. Även skogshålen kantas ofta av vatten, t ex på hål 7 där man har ett långt inspel med vatten just framför green. Det långa nionde hålet tar oss över vatten tillbaks ut på öppen mark och till klubbhuset.
Efter pausen tar tian oss tillbaks in i skogen, ganska tät på sina ställen, men fortfarande med vatten i spel på många håll. Det största vattnet kommer vi till på hål 13, och 14 och 15 spelas båda längs vattnet.
Hål 15 är banans vackraste och signaturhålet. Redan på utslaget är vattnet i spel och fairwayen är smal som ett nålsöga just i landningsområdet för medelgolfaren. På andraslaget längs vattnet gäller det att lägga sig i läge för inspelet, som går mot en ö-green dessutom omgiven av några bunkrar. Ett mycket vackert hål där placering och noggrannhet är av största vikt.
Allt som allt var banan en mycket trevlig upplevelse. Skicket var mycket bra, med fina jämna greener och fairways i fint skick, trots en mycket torr vår och försommar. Vi var imponerade, speciellt med tanke på de många problem Stockholmsbanorna (som ligger på samma breddgrad) haft under våren. Kanske en del av hemligheten är gräset på greenerna, creeping bentgrass, som är redo för spel så snart snön smält bort.
Banan var precis lagom svår. Definitivt mer av en klubbana än en mästerskapsbana, men trots det inte utan utmaningar för den bättre spelaren.
Efter rundan blev det lunch i klubbhusets restaurang. Återigen imponerar både maten och servicen i det toppmoderna klubbhuset.
Eftermiddagen spenderade vi på sightseeing i gamla Tallinn, ett stenkast från vårt hotell. En halv dag är precis lagom för att ta in de mest berömda sevärdheterna.
Efter stadsvandringen var det dags för ännu en Michelinomnämnd restaurang, denna gång Restaurang 38. Kanske låter jag tjatig, men maten var även denna kväll förstklassig. En liten detalj som jag aldrig stött på förut var de levande ljusen, som när de smälte producerade smörolja att bre på brödet. Det kändes lite ovant att doppa smörkniven intill lågan i ljuset, men smaken visade sig vara perfekt.
Pärnu nästa
Morgontransfern söderut genom Estland till Pärnu gick smidigt. Huvudvägarna i Estland är utmärkta och vi avverkade sträckan på runt 2 timmar, framme i god tid för en förmiddag på golfbanan.
Pärnu Bay Golf Links ligger som man kan gissa längs vattnet, i norra delen av Rigabukten i det här fallet. Rigabukten är ett stort, öppet vatten så banan är helt exponerad för sydvästliga vindar. Utan vind blir det ingen riktig linksgolf, och idag fick vi vad vi önskade.
Pärnu Bay är en äkta linksbana, helt byggd på sand. Redan på första hålet förstår man vad som gäller. Missa fairway och du är i en av sandbunkrarna, eller “waste areas” om man ska vara korrekt, för all sand klassas på så sätt. Du får med andra ord grunda klubban i sanden, och du behöver tekniskt sett inte kratta efter dig, även om det naturligtvis rekommenderas att du snyggar till efter dig. Detta gäller även i “bunkrarna” runt green, alla är waste areas.
Några nedklippta utslagsplatser finns inte, inte heller någon andra klippning runt fairways. Allt gräs är klippt i fairwayhöjd, som på linksmaner är ganska kort. Det gör det mycket flexibelt för greenkeepern, då man kan sätta utslagsplatserna där det bäst passar för dagens förhållanden. Blåser det mycket motvind kan man korrigera genom att flytta fram tees, och vice versa. Är det en proffstävling på gång kan man enkelt göra banan en rejäl bit längre.
Missar du både fairway och sand och hamnar i ruffen så är det oftast inte något större problem att hitta bollen. Gräset är som på många linksbanor visserligen högt, men relativt glest.
De första nio hålen sträcker sig en bit in från kusten, men vinden letar sig med lätthet in mellan de glest utspridda höga tallarna som kantar många av hålen. Träden är sällan i spel, men är ett vackert inslag som bidrar till banans naturskönhet. Hålen 7, 8, och 9 är de bästa hålen med knivigt placerade fairwaybunkrar och en del vatten i spel, allt för att göra spelstrategi viktigare än råstyrka.
Eftersom vi haft en tidig start och banan idag var glest bokad tog vi oss tid för lunch i sällskap med den svenske klubbchefen Peter Nyberg efter första nio. Peter berättade om banans historia; ritad av den finska golfarkiteken Lassi Pekka Tilander, finansierad av den svenska filt-kungen Peter Hunt, och öppnad 2015, och om framtiden; ett nytt hotell med sju våningar ska byggas så att man kan bo direkt vid banan. Behöver jag nämna att maten även här var av första klass?
På andra nio tar hål 10, 11, och 12 oss längst bort från klubbhuset, till banans största vattenhinder, en vacker våtmark med en kombination av öppet vatten och små öar, allt lämnat som naturen skapat det.
Hål 13 är ett par-4 som är nåbart för många som slår hyfsat långt. Nåbart, men inte utan risk, då ytorna runt green lutar betänkligt och det är svårt att få bollen att stanna. Hål 14 är ett kort par-3 som tar oss ut till kustlinjen, med en green kantad av vatten på båda sidor och en välplacerad tall nära spellinjen.
De fyra avslutningshålen går alla precis vid kanten av Rigabukten, öppet för väder och vind från sydväst, liksom för spektakulära solnedgångar över havet.
Hål 15 och 16 är relativt korta par-fyror, men kantade av vatten på båda sidor krävs precision spelet. Hål 17 är ett vackert par-3, med en vägg av höga tallar precis bakom green, en mycket vacker inramning.
Avslutningshålet är en nästan 500 meter lång par-5. Båda sidor av fairway kantas av sand från tee till green. Vänstersidan är tallskog, höger vatten. Egentligen är det inte ett svårt hål, det ser smalare ut än det är, men sand och vatten spökar i huvudet, och vinden gör det svårt att välja linje. Och vill man nå green på två så är det ett svårt hål som avgör tävlingar. Ett utmärkt avslutningshål, med en upphöjd green väl synlig från klubbhusets terass. När vi avslutar rundan känns det ungefär som när man seglat till Gotland. Rejält urblåst men nöjd med vad man åstadkommit.
Pärnu Bay Golf Links är verkligen en unik linksupplevelse i norra Europa. Vi kan inte annat än rekommendera ett (eller flera) besök.
Pärnu – sommarstaden
Pärnu är Estlands sommarstad, ungefär som Visby, och det är här du vill synas på sommaren. En lugn och romantisk stad perfekt för promenader längs avenyer kantade av Jugend-hus, eller kanske på den långa stranden med kritvit sand. Men Pärnu är också berömt för något annat, sina många spa-anläggningar, och det passade perfekt efter den vindpinade golfrundan. Vi tog in på Hotel Hedon, och en massage i hotellets egna spa var precis vad doktorn ordinerat. Vi blev inte besvikna, man kan sin massage här i Pärnu. Utbudet är stort och kvalitén är hög och jämn.
Efter golf och massage var vi redo för middag. Ingen Michelin-restaurang den här dagen, men vad gör det när man får ett privat rum med egen kock? Maten i Estland slutar aldrig att överraska, och en helkväll på Restaurang Villa Wesset i Pärnu bjöd på ytterligare en perfekt matupplevelse.
Estonian Golf & Country Club
Sist ut den här resan är den internationellt kanske mest kända av Estlands golfklubbar, Estonian Golf and Country Club strax öster om Tallinn. Banan är en park- och skogsbana som ligger på en sluttning ner mot finska viken, nästan direkt söder om Helsingfors på andra sidan vattnet. Banan är mycket populär bland finländare med 6000 finska greenfeegäster varje år. Efter den korta resan från Pärnu ger vi oss direkt ut på banan.
Första hålet är svårt. Ett smalt par-5 i nedförslut, som dessutom lutar mot skogen på höger sida gör det svårt att lista ut vilken linje man ska välja. När man väl kommer ner mot green öppnar hålet upp sig och man förstår bättre hur man borde siktat. Studera banguiden noggrant, och be gärna startern om råd.
Hål två och tre tar oss genom skogen ner mot finska vikens strand, där banan öppnar upp sig och blir mer av en seaside-bana. Det långa parfyra-hålet som följer är klassat som banans svåraste, med vatten i spel, och utsatt för nordanvindar.
Hål 6 och 7 spelas fram och tillbaka centralt i banan, omgivna av skog och med stora waste areas som separerar fairways. Åttan och nian tar oss i uppförsbacke, omgivna av skogspartier, tillbaks till klubbhuset.
Andra nio börjar med en kort par-3, och de följande hålen tar oss återigen genom skogen ned till de öppna områdena längs vattnet. När du hålat ut på 14 kommer du till en lång, smal hängbro över floden Jägala. Men var lugn, du behöver inte korsa bron.
Hål 15 är banans längsta och näst svåraste hål. Det är också det hål som är närmast finska viken, och det har dessutom vatten även på vänstersidan. När det blåser nordvästliga vindar är det en riktig utmaning. Hålen 16, 17 och 18 tar oss återigen genom skogen upp till klubbhuset. Avslutningshålet är långt, över 500 meter från backtee, och dessutom rejält uppför. Ett bra avslutningshål, med greenen belägen just nedanför klubbhuset.
Större delen av banan spelas omgiven av skog, och man får gärna ett behagligt intryck av att man är ensam på banan. Men de öppna hålen längs vattnet skakar snabbt av den känslan. De är de mest utmanande och kanske de bästa hålen på banan.
Efter avslutad runda åt vi lunch i klubbhuset. Restaurang Da Vinci är kanske den mest exklusiva av de golfrestauranger vi besökte på den här resan. Maten och servicen var utmärkt, liksom utsikten. Väl värd ett besök, även för icke-golfare.
Positiva överraskningar
Sammanfattningsvis kan man konstatera att Estland verkligen levererar. Närheten till Sverige gör att mycket lite tid slösas bort på resan dit och hem, och man hinner med mycket golf på bara några dagar. Tallinn är en kompakt stad med både hamn och flygplats i princip mitt i staden. Man bor alltid centralt och det är nära till allt. Förutom golf finns det mycket annat att utforska för den som så vill, och den som bara vill koppla av efter golfen kan njuta av spa av först klass.
Av de tre klubbarna var det Niitvälja som överraskade mest. Vi visste sedan tidigare att Estonian och framförallt Pärnu Bay var toppbanor, men Niitvälja steg verkligen i aktning med en bana i mycket fin kondition. Klubbchefen Aivar Riimets har satsat hårt på att höja kvaliteten på banan, och han har verkligen lyckats. Ambitionsnivån är hög, nästa mål är att bli en av Europas toppbanor och han är på god väg.
Men den kanske allra största överraskningen på resan var maten. De middagar vi åt i Tallinn och Pärnu var verkligen i världsklass, och luncherna som serverades på golfklubbarna var perfekt tillagade och som gjorda för hungriga golfare. Estland har verkligen blivit ett matland att räkna med. Bra golf och mat i toppklass, vad mer kan en golfare önska sig?
Planering och länkar
Resan vi gjorde kan lätt klaras av på en långhelg:
- Dag 1: Anländ till Tallinn med morgonflyget (eller ta båten – bilen kan följa med om du vill – kvällen innan). Spela Niitvälja på eftermiddagen, rundvandring och middag i Tallinn på kvällen
- Dag 2: Transfer till Pärnu med bil eller buss. Spela Pärnu Bay Golf Links och spendera eftermiddag/kväll med spa eller sightseeing
- Dag 3: Tillbaks till Tallinn och spela Estonian Golf and Country Club. Lunch på klubben och sedan eftermiddagsflyget (eller kvällsbåten) hem
