Det byggs överallt. Flygplatsen har just fått en ny, modern terminal. Och när man ser ut över Tallinn från utsiktsplatserna i gamla stan ser man många nya skyskrapor, och lika många lyftkranar i färd med att addera ännu fler. Bilparken är definitivt modernare än i Sverige, med många BMW och Mercedes-bilar på gatorna.
Men det gamla Tallinn finns fortfarande kvar. Gamla stan är lika charmig som alltid, det är lätt att spendera en dag med att bara vandra och beundra de vackra gamla byggnaderna, shoppa i de många butikerna, och äta på någon av de restauranger som bevarat medeltidskänslan.
Men vi var här för att spela golf.
Estland är inget stort golfland. Det finns bara ca 2000 medlemmar i de estniska klubbarna, och det finns bara en handfull golfklubbar. Men bara under det sista året har det tillkommit 1000 golfare, så tillväxten är snabb. Känslan är lite som i Sverige på 70-talet, kanske till och med 60-talet. Golf är fortfarande exklusivt, men just på väg att bryta igenom vallen och bli mer av en folksport.
Estonian G&CC
Exklusiviteten känns direkt när vi anländer till den första klubben på vår resa, Estonian Golf & Country Club, strax utanför Tallinn. Receptionen ser mer ut som ett lyxhotell än en golfklubb, och vi får genast en nyckel till ett skåp i det välförsedda omklädningsrummet. Här byter ingen till golfskor vid bilen. Lyxkänslan fortsätter i klubbens restaurang. Vita dukar och service vid bordet, och en meny som får en att tänka att man nog helst skulle spelat först och ätit sedan. Vem orkar med en eftermiddag av golf efter en trerätters med Tournedos som huvudrätt? Som tur var fanns också en ”dagens rätt”, så vi kom undan med en lättare måltid. Men vi valde golfbil över att gå…
Estonian G&CC är en ny golfbana, den öppnades så sent som 2006. Men det märks knappt. Banan ringlar sig först genom skogen, och sedan vidare i links-stil längs stränderna i Finska Viken (som för inte så länge sedan var fulla av sovjetiska skyttegravar, med kulsprutorna riktade mot land, för att förhindra att befolkningen flydde!), för att sedan avsluta i skogen upp mot klubbhuset. Det betyder att omgivningen är uppvuxen, inga nyplanterade träd behövs. Och gräset har vuxit till sig förvånansvärt snabbt. Det känns definitivt som en mogen golfbana.
Layouten är intressant och utmanande för den något bättre golfaren, utan att för den skull göra det för svårt för höghandicapparen. Detta åstadkoms genom ett antal hål där den långtslående golfaren frestas att ”go for the green”, medan medelgolfaren kan spela på som vanligt. En utmärkt design för alla nivåer av golfare.
Speciellt attraktivt i detta hänseende är avslutningshålet, ett par 5 som först viker höger, sedan vänster, för att sluta med en stor green nedanför klubbhuset restaurang och terrass. Frestelsen är stor för låghandicapparen att satsa på greenen på andraslaget, men det misslyckas oftast. Medelhandicapparen spelar hålet som ett vanligt par 5. Ett utmärkt avslutningshål.
Söderut i Estland
Nästa dag gick färden vidare mot Tartu och Otepää, ca 25 mil syd-öst om Tallinn. Vägarna är mestadels bra, men tvåfiliga. Fast även här byggs det frenetiskt, motorvägar kommer snart att korsa Estland.
Otepää är Estlands ”vinterhuvudstad”. Här anordnas bl a längdskidåkningstävlingar som ingår i World Cup. Även lite utförsåkning pågår, men inte riktigt på allvar, eftersom Estlands högsta berg bara är 318 m högt.
Otepää Golf Club har tagit fasta på det naturnära med sin slogan ”Loodusesse loodud!”, som vi alla snabbt ser betyder ”Nära naturen”. Golfbanan är definitivt naturnära, den sträcker sig genom skogen, och man får ofta känslan att man är den enda golfaren på banan. Banan är även här ung, de första nio hålen öppnades 2007 och de sista nio 2008, men är i förvånansvärt gott skick. Greenerna var lite långsamma, men det berodde mest på att de fått växa lite i torkan, det hade bara regnat 5 mm på de senaste två månaderna när vi besökte banan.
Designen genom skogen är intressant och utmanande, men inte för svår ens för höghandicapparen. Trots att merparten av banan slingrar sig genom skogen så finns det många vattenhinder på banan. Avstånden mellan hålen är ibland ganska långa på ofärdiga skogsvägar, så en golfbil kan vara att rekommendera.
Den enda invändningen vi har är att hål 15, dogleg höger, har en lite underlig layout, med ett mycket kort utslag, följt av en 90 graders böj. Greenen borde flyttas för att göra hålet rakar och mer intressant, enligt vår mening. Men detta är bara en småsak, något man förmodligen vänjer sig vid.
En höjdpunkt på Otepää Golf Club är definitivt klubbhuset, med en fin restaurang med en underbar utsikt över 18:e green. Och bastu finns det förstås…
Tartu
Tartu, 40 km från Otepää, är Estlands näst största stad, en universitetsstad. Universitet grundades av Gustav II Adolf år 1632, bara månader innan det ödesdigra slaget i dimman. På den tiden tillhörde Estland Sverige, och många i Estland kallar fortfarande svensktiden för den goda tiden, trevligt för oss svenskar. Liksom i Tallinn finns här många historiska byggnader, men också ett livligt uteliv, som det ofta blir i universitetsstäder. Ingen brist på cafeer och uteserveringar, alla med trådlöst internet. Inget gratis internet = inga kunder. I Estland förväntar sig alla att vara uppkopplade 24/7.
Tallinn GC
Tillbaka i Tallinn gick färden till Tallinn Golf Club, eller Niitvälja som den också kallas. Tallinn GC är Estlands äldsta golfklubb, den öppnade redan 1994! Det märktes att Tallinn GC var en lite mognare klubb. Här var det betydligt mer aktivitet, med ungdomsverksamhet och många golfare på banan, något som vi inte upplevt på de tidigare banorna.
Tallinn GC är en platt bana. Men designen är intressant, blandad skog och äng, med mycket vatten. Skogspartierna var mycket välhållna, slog man ut bollen i skogen så kunde man ofta hitta den. Men med gott om träd blev man ändå rättvist bestraffad.
Signaturhålet är hål 15, ett par 5 som löper längs en sjö, och som avslutas med ett slag ut till en green på en ö. Ett underbart vackert hål, som dessutom kan beskådas vid ett flertal tillfällen under spel på andra hål.
Klubbdirektisen Leela Lepik kallar banan för en “klubbana”, dvs inte för svår för medelgolfaren. Men banan håller definitivt mästerskapsklass. Både fairways och greener är i utmärkt skick.
Sammanfattning
Är då Estland värt ett besök för golfare? Det tycker vi definitivt. Alla banor vi spelade var i fint skick, och priserna mycket rimliga. Närheten till Sverige, framförallt Stockholm, gör det möjligt att spela ett par banor på en långhelg.
Den som har lite längre tid kan fundera på att ta med bilen, spela några banor runt Tallinn, sedan bila till Tartu/Otepää och spela där, för att sedan avsluta med en runda i Riga och ta båten därifrån hem till Sverige.
Kommunikationer och boende
Den som har begränsat med tid kan flyga Arlanda-Tallinn med | Estonian Air, med avgångar fem gånger per dag. Flygplatsen i Tallinn ligger bara några minuter från centrum eller golfbanor, så det är helt möjligt att flyga på morgonen, spela upp till 36 hål, och vara hemma till 10 på kvällen.
Tallink har dagliga färjeförbindelser från Stockholm till både Tallinn och Riga. Färjan kommer in på morgonen och avgår igen vi middagstid, så även här är det möjligt att klämma in en golfrunda.
Hotell finns i alla prisklasser. Den som vill unna sig något extra kan ta in på Hotel Telegraaf, ett femstjärnigt boutiquehotell inhyst i en lyxrenoverad fastighet mitt i gamla stan. Hotel Telegraaf har även paket för golfare.
För den som föredrar ett modernt hotell med förstklassig utsikt i anslutning till Tallinns största shoppingmall kan vi rekommendera Swissotel.