Ofta när man planerar en golfhelg så vill man först spela en bra bana, sedan en ännu bättre, och avsluta med den allra bästa. Men på vår golfhelg i Skottland blev det inte så; de tre banorna var helt enkelt bara bäst, bäst och bäst.

De flesta golfare börjar sina Skottlandsresor i Edinburgh och St Andrews, men vi valde att starta lite längre norrut i Aberdeenshire och fann en rad superba, klassiska linksbanor. Att flyga till Aberdeen är lätt och smidigt, oftast med ett byte i t ex Amsterdam. Och väl där har du tjogtals med golfbanor inom 45 minuters bilfärd att välja mellan.

Royal Aberdeen Golf Club

Först ut den här gången var Royal Aberdeen Golf Club. Klubben ligger nära Aberdeen, mindra än 20 minuter från flygplatsen, så trots en mellanlandning i Amsterdam hann vi med lätthet dit till lunch.

Precis innanför dörren till klubbhuset börjar historielektionen. Till höger i hallen hittar man ett litet golfmuseum. Här finns bl.a. ”the ballot box”, en liten trälåda med två hål i locket, märkta ”yea” och ”nay”. The Society of Golfers at Aberdeen, som klubben ursprungligen hette, tog bara in nya medlemmar genom omröstning. Varje medlem röstade genom att lägga en boll i ett av hålen i lådan. Ett enda ’Nay’ och du blev nekad medlemskap.

Den röda rocken, uniformen du var tvungen att bära när du spelade, finns också att se, komplett med mässingsknappar med texten ”Aberdeen Golf Club”. Rocken behölls ända fram till första världskriget. Betydligt mer formell än dagens funktionsplagg och poloskjortor, men ändå inte så dum i det ofta krävande skotska vädret. Se upp för ”The Haar”!

När du är klar med historielektionen och kommer in i lobbyn får du för första gången se en smula av banan. Mer än en smula, när du sitter i sofforna i lobbyn är du inte mer än fem meter från första tee, med bara ett panoramafönster mellan dig och spelarna. Om du brukar vara nervös på första tee är det nog bäst att du undviker lobbyn innan rundan! Missa dock inte ett besök efter rundan. Bra mat och ännu bättre vyer.

Balgownie Links

Första hålet sträcker sig från klubbhuset rakt ner mot Nordsjön. Efter att det är avklarat svänger banan 90 grader och fortsätter längs med kusten med en rad fullkomligt magnifika golfhål. De första nio hålen på Balgownie Links är enligt många de bästa första nio hålen i världen. Vi håller helhjärtat med.

Hålen är klassisk linkshål, med hårda fairways och greener, omgivna av sanddyner och bevakade av rikligt utspridda pott-bunkrar. Tidvis spelar du mellan sanddynerna skyddad från vinden, ibland är du på högre mark och helt exponerad av vädrets makter. Vinden är alltid en faktor att räkna med på de här hålen. Ibland kommer den rakt in från havet, men ofta har du vinden i ryggen. Kombinationen medvind och hårda fairways gör att du kan slå imponerande långa drivar. Om du kan hålla dig på fairway. Om inte, så blir det problem. Hur stora problem? Femminutersregeln för att leta efter din boll uppfanns på klubben redan år 1783…

Alla hålen är superba, men signaturhålet är hål åtta, ett relativt kort par tree. På pappret ser det enkelt ut, men greenen är stenhård och omringad av inte mindre än tio bunkrar. Lägg till lite vind till ekvationen och du står inför en rejäl utmaning.

Efter nionde hålet gör banan en 180 graders sväng och vänder tillbaks mot klubbhuset. Andra nio spelas på lite högre mark lite längre in från kusten. Inte lika spektakulära hål som på första nio, men inte på något sätt enkla eller tråkiga. Andra nio är dessutom några hundra meter längre, och nu spelar du oftast i motvind. You are also more exposed to the wind (and rain, in our case). Du är också ständigt utsatt för vind (och regn, i vårt fall).

De fyra sista hålen är de bästa på vägen hem, speciellt det 17:e, en par trea som spelas rakt mot havet till en green med flera platåer. Om du hamnar på fel platå har du en diger uppgift framför dig. Det sista hålet är ett av de svåraste par-fyrahålen på banan, långt och i uppförsbacke. Ett värdigt avslutningshål på en riktig mästerskapsbana.

Läs hela vår utvärdering av Royal Aberdeen Golf Club.

Cruden Bay Golf Club

Cirka 45 minuters bilfärd norr om Aberdeen hittar man Cruden Bay och Cruden Bay Golf Club, vår andra klubb den här golfhelgen. Eftersom vår starttid inte var förrän kl 11 så hann vi med lite sightseeing och besökte Slains Castle, just norr om golfklubben. Ja, egentligen Nya Slains Castle, eftersom det här slottet byggdes så sent som år 1597 🙂 Slottet hade sina glansdagar på 1800-talet när det besöktes av idel celebriteter, bland andra Bram Stoker. Slottet sägs vara det som gav honom inspirationen för Count Draculas slott. I dag är slottet i ruiner, efter att ägaren monterat bort taket för att spara på fastighetsskatten (kanske ett tips), men läget är mycket vackert och ett besök är värt besväret.

När du anländer till Cruden Bay Golf Club möts du av en av golfvärldens bästa utsikter. Klubbhuset ligger högt med utsikt över hela banan, med ett antal hål vid dina fötter. Slains Castle syns vid horisonten, och Nordsjön börjar där banan slutar.

De flesta hålen du ser från klubbhuset är i själva verket del av niohålsbanan St Olaf, en utmärkt bana i sig, perfekt som uppvärming inför en runda på huvudbanan. Artonhålsbanan slingrar sig runt St Olaf, mestadels mellan sanddynerna vid kanten av Nordsjön.

Huvudbanan är ett riktigt golfäventyr. De första hålen är bara en liten försmak på vad som komma skall. Hårda och väl ondulerade fairways med lika hårda och ofta upphöjda greener. Men något mönster går ännu inte att skönja. Varje hål är unikt, med knixiga spellinjer som är svåra att bemästra första gången du spelar banan, och förmodligen även för den mer erfarne, givet det lynniga vädret. Hål som ser enkla och rättframma ut i banguiden visar sig ofta ha en kulle här och en sänka där, bara för att trassla till det för den optimistiska golfaren.

De riktiga utmaningarna börjar på hål fyra. Hålet är döpt till Port Errol efter den vackra hamnen som syns på andra sidan vattnet längs vänstersdan. Hålet, en par trea på 196 yards, spelas över en dal mot en upphöjd green. Missa greenen och par är svårt, och om du träffar greenen är det inte heller en lätt uppgift med en sluttande, undulerad green. Ett av banans bästa (och vackraste) hål.

De tre följande hålen är bland de svåraste linksgolf du kanske spelat. När Tom Morris designade banan på 1800-talet hade man inte tillgång till den typ av maskiner vi använder idag, och han var tvungen att mer eller mindre följa de naturliga konturerna, som inte alltid är i golfarens favör. Hårda fairways fulla med små kullar, en och annan burn (murat dike) och ofta väderpinade är hålen en rejäl test för även den bästa av golfare. Vilken upplevelse!

Om du överlevde fyran till sjuan blir de följande hålen lite lättare, men inte på något sätt mindre vackra som golfhål. När du klättrat upp till nian tee blir du belönad med en av golfens bästa vyer, med utsikt över stora delar av banan. Passa på att ta en välförtjänt paus på bänken med utsikt över banan och havet och bara njut en stund. Och om du tillhör Instagram-generationen så är det här den perfekta platsen för en selfie.

Andra nio börjar enligt linkstraditionen längs kusten. Radvis med fantastiska linkshål. Ett hål speciellt värt att nämna är hål 14, med en nedsänkt ”badkarsgreen”. Du kan förmodligen gissa hur den ser ut, och med ett blint inspel blir hålet lite av ett äventyr. Nästa hål bjuder på ett nytt äventyr, den här gången med ett blint par-3, med ett slag över sidan på en sanddyn. Vänta på att klockan ringen, slå och hoppas på det bästa.

De sista hålen är lite mer ordinära men inte tråkiga. Kanske är de bara tänkta att sänka din puls en smula så att du kan njuta av din välförtjänta pint i klubbhuset?

Sammantaget är nog det här den äventyrligaste linksbana vi någonsin upplevt. Jag har svårt att tänka mig någon annan bana av den här kalibern med så många olika och intressanta hål någon annan stans i världen. Golf i sin renaste form. Missa inte Cruden Bay.

Läs hela vårtest av Cruden Golf Club.

Trump International Golf Links

Sista banan ut på vår golfweekend är en bana som har varit kontroversiell ända sedan den först var påtänkt. Miljövänner tycker att marken borde ha skyddats, lokalbefolkningen känner sig överkörda, och han som är ansvarig för det hela är, minst sagt ”kontroversiell”. År 2012 kunde banan till slut öppnas, och sett ur golfarens perspektiv är resultatet förstklassigt. ”Världens bästa golfbana” som ägaren själv med sedvanlig ödmjukhet deklarerade.

Vi anländer till Trump International tidigt en kylig men vacker morgon. Formaliteterna avklaras snabbt och effektivt, och vi beger oss till första tee kl 8 prick.

Trots den tidiga starttiden ser vi inte röken av någon banarbetare men finner banan i perfekt kondition. Hur man lyckas hinna med allt banarbete under de korta oktobermorgnarna är lite av ett mysterium. Det måste kräva en rejält tilltagen bemanning.

Med sex olika tees att välja mellan är det upp till startern att bedöma hur duktig du ser ut att vara, och lotsa dig till rätt utslag. Du gör klokt i att rätta dig efter hans råd; det här är inte en bana att ta lätt på.

Först hålet är en fin par-5 med hyfsat bred fairway så att alla kan få en bra start. Om är långtslående kan du nå green på två, så det finns utmaningar för alla typer av spelstyrkor. Greenen är upphöjd och lagom undulerad, ganska typisk för de greener du kommer att möta på många av banans hål. Inte alltför svår, men eftersom den är upphöjd så kan man inte använda det bump-and-run spel som ofta är framgångsrikt på linksbanor. Istället lönar sig den amerikanska spelstilen med höga wedgar på inspelen. Dock är detta det enda ”amerikanska” inflytandet på banans design. Allt annat är av skotsk linksbanekaraktär.

När du närmar dig det tredje hålet får du din första utsikt över vågorna och havet, och vilken utsikt det är. Ett kort par trehål, som lätt kunde varit ett signaturhål på många banor.

När du spelar vidare möts du av det ena hålet bättre än det andra. Alla designade i klassisk links-stil, en del i vindskugga mellan sanddynerna, andra med högt belägna, vindpinade tee-boxar med panorautsikter. Efter hål fyra vänder banan tillbaka mot klubbhuset, lite längre in från havet.

Andra nio fortsätter i samma stil som de första. Alla hål är fina, men några är värda att speciellt notera, som nummer 13, det enda hål som inte spelas efter nord-sydaxeln. Ett tjustigt par-3, med vyer över Nordsjön och en green mycket väl bevakad av djupa greener som nästan ser ut som svarta hål där bollen försvinner för att aldrig ses igen. Ännu en signaturhålskandidat.

Efter att du klättrat upp på sanddynerna från trettons green möts du av en lika spektakulär som skrämmande vy. Långt, långt nedanför ligger 14:e fairway, kantad av sanddyner och djupt, tung ruff. Den ser omöjligt smal och oträffbar ut. Bandesignern Martin Hawtree har verkligen överträffat sig själv med designen av det här hålet. Är det här signaturhålet?

Efter rundan tar vi oss till klubbhuset för lunch. Klubbhuset är förvånansvärt modest. Inte så att det saknas något, och allt naturligtvis perfekt, men det är inte speciellt stort eller överdådigt. Det smälter på ett naturligt sätt in i omgivningarna och ser ut som att det alltid har stått där det står, trots att de byggdes så sent som 2012. Detsamma gäller för restaurang och proshop. Menyn har allt man kan önska och servicen perfekt. Maten är högklassig men inte överdriven. Proshopen har allt man kan behöva, och naturligtvis med alla lyxmärken, men återigen inte på något sätt överdådigt. Inte alls det guld och glitter som man kanske förknippar med Trump-varumärket, utan istället ganska smakfullt.

Läs hel vår test av Trump International Golf Links.

På väg till banan tidigare på morgonen fick vi höra några historier från den lokala taxichauffören. Hans fru är medlem i Cruden Bay, och hon spelar regelbundet på Trumps bana. Lokalborna kan spela banan för endast 40 pund, och vår chaufför berättar att de ofta brukar äta middag i klubbhusrestaurang, och så även deras vänkrets. Kanske Trump till slut har lyckats skaffa sig lite vänner i grannskapet?

Glen Garioch

Vad vore en resa till Skottland utan ett besök till ett whiskey-destilleri? Runt hörnet (ok, 20 km) från Trump International hittar vi Glen Garioch Whisky Distillery. Glen Garioch är ett av de äldsta destillerierna fortfarande i bruk i Skottland, och man specialicerar sig på single malt. Här uppe i det östra hörnet av Skottland ligger mn en bit från den vanliga vallfärdsrutten, och kan därför erbjuda mindre och lite mer personliga rundturer och whisky-avsmakningar.

Vi fick en informell men mycket informativ rundtur följa av en provsmakning av några av de mer exklusiva single malt sorterna. Provsmakningen var intim och ackompanjerades av diverse olika matbitar anpassade till de olika whisky-sorterna. Om du har läst ända hit så är du förmodligen mer av en whisky-kännare än vad jag är, så jag ska inte försöka ge mig in på det finare detaljerna, utan bara konstatera att du inte kommer att bli besviken på vad du kommer att hitta på Glen Garioch.

Mat

Jag skulle missbruka mitt ämbete om jag inte nämnde maten. Kanske är du av uppfattningen att Brittisk mat är smaklös och tråkig, men så är inte fallet nuförtiden. Mycket har hänt de senaste åren, och köket i bättre restauranger är nu modernt med både variationer på traditionell Skotsk mat och mer internationella rätter. Vi testade tre olika restauranger, och blev positivt överraskade av alla tre:

– The Marcliffe, North Deeside Rd, Pitfodels, Aberdeen, www.marcliffe.com. Här hälsas vi välkomna av ägaren, J. Stewart Spence, medlem i Royal Aberdeen. Förutom fint Skotsk kött och en välsorterad vinkällare så har restaurangen en imponerande stor samling golfklenoder.
– The Malmaison, Queen’s Rd, Aberdeen, www.malmaison.com. Mycket traditionell på utsidan och mycket modern på insidan. Vi åt middag i The Brasserie. Förnämlig mat och vidsträckt utsikt över Aberdeen.
– The Sandman Signature, St Andrew St, Aberdeen, www.sandmanhotels.co.uk. Ett nytt hotell i en historisk byggnad. Vi avnjöt en lysande middag i deras Chop Grill and Bar, mycket hip och populär med ”the in-crowd”.

Hotell

– Ardoe House Hotel, South Deeside Road, Blairs. Fem kilometer från stadskärnan hittar vi hotellet inrymt i ett ombyggt palats från 1800-talet, fullt moderna men i traditionell stil.
– Aberdeen Altens Hotel, www.aberdeenaltenshotel.co.uk, mer av ett typiskt affärshotell 5 km från staden, med gym och inomhuspool.

Resan var bara ett smakprov

Om du har läst ända hit vill jag påminna dig om att allt vi upplevde tog plats under en kort, tre dagars weekend. När vi tittar tillbaks på allt vi upplevt känns det mer som att vi varit på en veckoresa. Skottland och Aberdeenshire är verkligen en drömdestination för den inbitne golfaren. Minnena kommer att räcka i en… nåväl, iallafall i ett år tills vi gör resan igen. Många fler banor väntar på att bli upptäckta av oss.

För mer information om alla banor i Aberdeenshire, besök golfaberdeen.com