Gleneagles och Ryder Cup
Översatt av AI
Det har gått mer än 40 år sedan Ryder Cup senast arrangerades i Skottland. Vad kanske inte alla vet är att Ryder Cup hade sitt ursprung i en tävling som spelades 1921 hos årets värd, Gleneagles. Då var hotellet inte byggt, och spelarna fick bo i järnvägsvagnar.
Det var Caledonian Railway Company som utvecklade hela konceptet Gleneagles för att fylla sina tåg med gäster som de kunde ompyssla efter alla konstens regler på en resort på landet, i ett hotell som de också ägde.
De byggde först banan och Gleneagles Station. För att locka gästerna dit räckte det inte med det vackra landskapet i Perthshire, porten till högländerna. Golfbanor behövdes. Så de vände sig till den legendariske skotske golfaren och golfarkitekten James Braid, som ritade två banor: King’s Course och Queen’s Course. King’s Course öppnade 1919, och två år senare arrangerades tävlingen ”International Challenge” på egendomen, finansierad av den amerikanska tidningen Golf Illustrated. Det var första gången ett amerikanskt golflag reste till Storbritannien för att tävla mot ett brittiskt lag. Kända spelare som Walter Hagen och Harry Vardon deltog.
Ryder Cups historia
Den räknas inte som en Ryder Cup. Men det var här Ryder Cup föddes. Fem år senare, 1926, var det nämligen returmatch i International Challenge på Wentworth i England. Bland gästerna fanns en affärsman från St Albans i England. Han blev så förtjust att han bestämde sig för att köpa en guldpokal, som han skänkte till arrangörerna. Han hette Samuel Ryder. Resten är historia. Den första Ryder Cup-matchen spelades på Worcester Country Club i Massachusetts.
Gleneagles-hotellet stod klart 1924 och lanserades som ”the Riviera in the Highlands” och ”världens åttonde underverk”. Båda golfbanorna höll yppersta klass.
Genom åren har Gleneagles haft en del stora arrangemang, bland annat G8-mötet 2005, då George W. Bush, Vladimir Putin och flera andra samlades för att diskutera världens problem.
Och nu väntar, sett med en golfares ögon, något ännu viktigare: Ryder Cup. Men vilken bana spelar de på? Jo, den tredje banan. Jack Nicklaus ritade banan som öppnade 1993 under namnet Monarch’s Course. Den har alltid hamnat i skuggan av de två fantastiska James Braid-banorna. Monarch’s ligger på flackare mark, som inte lämpar sig lika bra för roliga golfhål som den kuperade terrängen längre upp i backen.
2001 byggdes banan om och döptes om till PGA Centenary. Banans fördelar för stora tävlingar var framför allt två: tillräcklig längd för att utmana dagens långtslående proffs och massor av plats runt hålen för publiken.
Nu har Nicklaus också gjort en del förändringar på PGA Centenary Course för att göra den mer spännande för matchspel. Den är nu 6 671 meter från backtee, vilket gör den till Skottlands längsta inlandsbana. Den har fem olika vattenhinder och 84 bunkrar.
Det är framför allt 18:e hålet (par 5) som har förändrats. Utslagsplatsen ligger 2,5 meter högre än tidigare, så att man ser fairway mycket bättre. Hålet är 469 meter långt. Från 100 meter in är allt omgjort. Greenen skyddas nu av ett bunkerkomplex som kommer att bjuda Ryder Cup-publiken på massor av underhållning när spelarna försöker nå greenen på två slag.
PGA Centenary-banan är dagens stjärna, och ”alla” som besöker Gleneagles vill spela den. Men vill du uppleva något riktigt roligt, se till att spela både King’s Course och Queen’s Course. Du kommer inte att ångra dig.
Länkar:
rydercup.com
Den här artikeln av Kaia Means publicerades ursprungligen på norska på vår systersajt Golfjournalen.no. Den har översatts av AI.
